Tro inte att jag inte ser!

Jag ser er allt! Jag ser er i tv, i tidningar, på internet! Jag läser om er! Jag hör talas om er! Jag stöter på er på spårvagnen, på tåget, på tunnelbanan! Ni är människorna som lever mitt liv. Ibland undrar jag om det finns människor som är lika avundsjuka som jag hela tiden?! Om andra tänker likadant. “Jag vill ha hans vänner.” Eller skor. Eller flickvän. Eller lägenhet. Det är fult att vara avundsjuka har jag fått lära mig. Man ska… Nej. Jag ska vara glad för det Jag har. Det är till och med en dödssynd att vara avundsjuk. Vet i fan om det gör saken värre eller inte i för sig. Vem bryr sig egentligen om dödssynderna nu för tiden? Inte äta för mycket? Inte vara girig? Fåfäng. Det är ju snarare regler människor nu för tiden lever efter. Det är fult i alla fall. Att vara avundsjuk. Men jag är det ändå. Jag upplever det hela tiden. Folk som har mitt jobb. Mitt liv. Mina vänner, dejter, ideer. Tröttsamt. Fruktansvärt tröttsamt. I mitt huvud är gräset alltid grönare på andra sidan och dessutom oerhört välklippt… Nåväl. Det kanske bara är den sena tiden. Klockan 3 så är klockan 2. Då blir saker knas på internet. Saker som sker efter ser ut att ha skett innan. Knaserier kan ske. Så kanske även i mitt huvud. Vi skylller på det och sover istället…