När jag gick i femman eller sexan så höll jag på att svimma när vi tog en spruta. Sommaren efter jag hade slutat gymnasiet så spydde jag och kände mig svimfärdig när jag tog ett blodprov i fingret. Ungefär ett år senare så höll jag återigen på att svimma när jag var tvungen att “spola” rent runt en visdomstand. Spola låter snällt men de använde en lång och fet spruta som de körde ner under tandköttet ner ungefär till där magsäcken börjar… Nåväl. Jag tål inte nålar har jag tänkt. Little did I know that jag tydligen inte heller tål blod!
(Tyckte det skulle passa bra med nytt stycke här för att öka spänningen!)
Idag läste jag på Digg om en stackars hockeyspelare i NHL som fick halspulsåldern punkterad av en skrisko. Detta måste jag ju se, tänkte jag. Klickade på en youtube-länk och kikade. Nästan inget blod! Så dåligt, tänker jag. Läser vidare bland kommentarerna och kommer över en ny youtube-länk med en film från 89 där en målvakt tydligen får halspulsådern punkterad. Mer blod kanske. Klickar på den … Och jag fick lite mer än vad jag hade förväntat mig kanske. Denna film innehöll en riktig fontän. Film style. Klickade bort direkt. Kände mig lite yr. Han säga något till Lisa om att den skulle jag inte tittat på och förklarar vad jag har sett. Sedan vaknar jag upp på golvet! … Wtf! … Jag svimmade av en youtube-film! … Hur hård känner jag mig! :-|
