Köpte Metallicas nya singel igår. Det är alltid speciellt när Metallica kommer med nytt material. Metallica är det första bandet som jag var riktigt fan of. Säkerligen mycket på grund utav en viss persons storebror. Men i alla fall. Har “alltid” gillat Metallica. Vissa skivor har såklart vart bättre eller sämre än andra. Men eftersom (tack vare?) att jag inte är ett riktigt die hard fan från Kill Em All-tiden (var ju trots allt bara 1 år när den släpptes) så har jag uppskattat de olika skivorna för vad de är. På olika vis. Jag har några favoritlåtar på alla deras skivor. Även på Load och ReLoad! Kanske med undantag från St Anger som jag inte har något speciell favorit på. Skivan är helt ok. Men ingen speciell topp eller bott. Titel-spåret är nog den bästa dock. Gillar skivan på ett annat plan tack vare dokumentären Some Kind of Monster. Anyhooo … Ramblings of a hungry man waiting for american breakfast … Sitter i alla fall och loopar den nya singeln The Day That Never Comes. Gillar’t. Känns lite som pre Load och pre ReLoad. Lite ballad. Lite hårt. Det saknade jag så otroligt mycket på St Anger. En ballad. Blir inte bättre än med James stämma! Ser fram emot att få höra The Unforgiven III …

Jag får loopa The Day That Never Comes den några gånger till innan jag åker in och käkar amerikansk frukost på Egg & Milk med E och hennes bror. Återkommer med recension av stället! ^^,