Så det blev blev ju att jag åkte till Where The Action Is trots viss ovisshet.

Tåget åkte från Göteborg 09:42 och var framme runt kvart i 1. Lite stressad så började jag leta efter ett internetcafé för att skriva ut min W.T.A.I-biljett eftersom jag råkade glömma det innan. Tack “Matrix”. Åkte tuuuben till Universitetet och var inne på området ca kl 13, köpte min första öl ca kl 13:10 och regnet kom ca kl 13:15. Med en sådan start så kan man ju undra ifall kvällen slutade med en full David som drunknar i en vattenpöl. Men så blev det inte. Jag kikade på Johnossi (tack Pernilla) medans regnet försökte tränga igenom min jacka. Behöver jag tillägga att regnet lyckades? Mycket bra spelning. Förutom en Hitler-tshirt som kirtaP har så hade jag knappt hört dem, eller hört talas om dem, tidigare. Sedan traskade jag till stora scenen och kollade på Sahara Hotnights. De var … helt ok. De var … som förväntat. Inget speciellt. Inte dåligt. Inte megabra. Försökte sedan dricka mer öl, men det var omöjligt. Kö, kö, kö och kontanter endast. Och såklart hade David glömt att ta ut kontanter! :-|

Efter en kisspaus så gick istället och kollade på Dirty Pretty Things. Meget bra. Inget band jag hade hört så mycket om heller. Mer än att Pei Pei gillar dem så jag gissade att det skulle vara ganska bra britpoprock. Vilket det var. Istället för att kolla på Mando Diao så mötte jag upp Pei Pei. Underligt att träffa någon i verkligheten som man har pratat med via Internet i många många år. Kortare än vad jag hade föreställt mig. Efter några minuter stelt prat tillsammans med hennes kompis Göran och någon annan jag inte minns namnet på så drog Pei Pei iväg för att grilla. Jag och ensam-dit-resta-Göran-från-Norrköping gick istället och köpte lite veggomat (allt kött verkade vara slut!) och kikade på fotbollen.

Fotbollen behöver en helt egen paragraf. FAN! … Så nära … Så. Nu räcker det om fotboll.

Efter slutfiaskot i fotbollen så gick jag och Göran för att titta på The Hellacopters och började förbereda oss mentalt inför kvällens första riktigt stora akt.

Queens of the Stone Age var helt grymt bra. Vilken röst sångaren har. Han är otroligt cool. Men han gillade inte vakterna som inte tillät folk att sitta på axlarna på varandra. (Paraphrasing:)

Security! Hey security … This is a fucking Rock! Concert! If people wanna fucking sit on each other or fucking make out or whatever … Let them! If we’re gonna play with the fucking flu these guys gonna fucking party!

Publiken jublade!

Just don’t fucking throw shit at me or I’ll fucking butt fuck you in front of your friends!

Ingen kastade något… Spelningen var helt magisk.

Efter detta mötte jag och Göran upp Pei Pei och dansade till The Hives! Pei har en sjukt charmig personlighet. Det var roligt att få träffa henne. Inte lika stelt heller som första mötet ett par timmar tidigare … Antagligen mest på grund utav mängden alkohol i Pei Peis blodomlopp! Dansa dansa sjunga sjunga. Howling Pelle är ganska rolig. Lika stort ego som back drop.

Men efter Hives så kom kvällens riktiga upplevelse. Anledningen till varför jag betalade 890 kronor och la 20 000 SJ-prio-poäng på att åka två dagar till Stockholm. Foo! Foo! Foo! Foo! Så sjukt bra. Så otroligt, underbart, bra. Dave Grohl är en Gud! Vet inte riktigt hur jag ska förklara spelningen. Men helt underbart bra. De drog över tiden lite och slutade ca 01:15.

So they’ve told us we can play for one and a half hour. Usually we play for fucking two and a half hours. Fuck this encore bullshit. We’ll just play untill they throw us out.

Lyrisk till sinnet så började jag den långa färden hem till C, S och lilla M. Halvlång promenad som kändes hel-lång till T Rådmansgatan, tunnelbana till Fruängen, en kort bussfärd och en ännu kortare promenad till lägenheten. Smög mig in och la mig i Mirres säng (notera att Mirre såklart inte sov där då). Det var nog en av mina top 5 gå-och-lägga-sig-stunder. Mina fötter, min rygg, mitt huvud och resten av min kropp skrek ut ett Ååhhhh i kör när jag kröp ner.

Runt halv sex, eller vad klockan kan ha varit, så vaknade jag av en gallskrikande M. Ett nästan obehagligt, dödsföraktande, skrik. Hon skrek och skrek. Och sedan skrek hon lite till. Stackarn. Jag minns inte så noga men jag vaknade igen lite efter sju av att hon pratade och var glad igen. Hon öppnade dörren till hennes sovrum och såg att någon låg i sängen. Blev jätteglad och började springa mot sängen. Halvvägs så stannade hon dock och leendet försvann. Det var inte “Ding Ding” (hennes favoritfaster). Hon backade lite, vände och sprang ut till mamma och pappa i köket. På vägen in i köket pekade hon enligt utsago på mina skor och sa Owidh. Jag släpade mig ur sängen, tog på mig lite kläder och gick ut till köket. Vi käkade frukost och sedan lekte jag, M och S lite med M i hennes rum medans pappa C sov i soffan. Vi åkte och hämtade upp Ms mormor och åkte för att handla lite. Åkte hem till Mormor och käkade lite. Hittade fyrklöver och M somnade i sin vagn. C körde mig till T och jag åkte till Centralstationen.

Tyvärr så tyckte SJ det var lägligt att “få akut slut på fungerade X2000″ så vi fick åka vanligt tåg. 20 minuter långsammare men 20 ÅR obekvämare. Efter en timme så sa jag fuck it och så letade jag upp en tom plats där jag kunde breeeee ut mig på två säten. Halvsov hela vägen hem. Kom hem, slösurfade lite, startade säsongsfinalen av Lost och sjönk ner i min soffa. Sluuuuuttttt i kropp och sinne… Jag ger helgen 8 av 10.

Eftersom man inte får ta med sig kameror av typen Nikon D70 in på området, och jag inte äger en bra kompaktkamera, så kommer här ett par skitbilder från min skitmobil. Plus en bild från Pei Pei!

Cool Trött (!) David på väg till Sthlm



1. Johnossi, 2. EM-fest, 3. Queens of the Stone Age, 4. Foo Fighters


Mirre i väntan på Mormor


Mirre får syn på Mormor!


David, Pei Pei och Göran