Detta hände igår. Jag kunde dock inte skriva om det då. Det var för nära. Jag behövde lite tid att smälta händelsen. Det gör fortfarande ont. Men jag känner att dela med mig är endel i läkandeprocessen. Jag måste. För att kunna gå vidare. För att orka vakna på morgonen. För att orka ta ytterligare ett andetag …

Ok, nu kanske jag överdriver lite. Igår råkade jag nämligen ta bort alla mina Xbox 360-savegames! … Det var så här …

Ingen som läser denna blogg någorlunda ofta kan ha undgått att jag har haft lite problem med min Xbox. Den dog helt enkelt. Innan jag skickade iväg den så var jag rädd att jag skulle förlora alla mina savegames och nedladdade spel och allt på hårddisken. Så jag köpte mig ett minneskort och kopierade över så mycket jag kunde. Resten kopierade jag över, via minneskortet, till min brors Xbox hårddisk. Igår så kopierade jag tillbaka. Inte för att jag har fått tillbaka min Xbox, men för att jag aldrig behövde skicka iväg hårddisken. Och jag har lånat brors Xbox medans han seglar fartyg i Caribbean (hur nu det stavas). Anyway. När allt var klart så hade jag fortfarande min användarprofil på både minneskortet och hårddisken. Det är ju onödigt tänkte jag. Så jag tog bort profilen från minneskortet. Men Xboxen, gjord av Microsoft, inte kända för logik i programvara, tog bort profilen från BÅDE minneskortet OCH hårddisken!! … !!! … #)(¤”##!)#?`**!$£”@ …

Så här sitter jag nu … 15 timmar GTA IV borta … Ännu fler timmar Guitar Hero 3 borta … Alla andra gamla savegames på alla andra gamla spel är kanske mindre viktiga … Men ändå … Jag saknar dem … Som om de vore mina egna barn! … Typ.

Jag måste börja om. Jag måste orka starta på nytt. Jag måste våga tro att världen inte slutar snurra bara för att jag tar bort mina savegames. Jag måste våga hoppas. Hoppas på en ny morgondag. En morgondag med nya savegames … nya achivements …