Ingen årskrönika. Inga nyårslöften. Inget inlägg om 2012 och Mayakalendern. Men ett riktigt Gott Nytt År!
Dimman låg tät så ingen kunde se GP-fyrverkerierna. Men grannarna fixade biffen…

Ingen årskrönika. Inga nyårslöften. Inget inlägg om 2012 och Mayakalendern. Men ett riktigt Gott Nytt År!
Dimman låg tät så ingen kunde se GP-fyrverkerierna. Men grannarna fixade biffen…
I helgen så rättade jag till ett 18 år gammalt misstag. Typ. Jag fick en ny cykel när jag var runt 12 (tokgissning, har egentligen ingen aning om hur gammal jag var, kanske ännu yngre, Mamma vad tror du?) och jag fick välja; Fotbroms eller många växlar? Eftersom jag bara hade haft BMX tidigare, med just fotbroms, och eftersom jag är lite feg, så valde jag fotbroms. Så jag fick en röd stadscykel, med lampor, stänkskärmar i metall, pakethållare och … fotbroms. Medans bror fick en cool MTB. Jag ångrade mig kanske inte direkt. Men det var ju inte den coolaste cykeln på landet. Eller i skolan. Min bästis, och granne, Lasse, hade en mycket coolare cykel. 18 växlar och grå. Nåja. Nu har jag i alla fall rättat till detta misstag. Jag valde en ny cykel. Köpt på Sportson. Igår körde jag premiärturen.
I helgen sprang jag Midnattsloppet. Mitt första lopp. Första gången jag har sprungit 10km utanför rullbandet. Trots regn, regn och ännu mera regn så gick det bra. 01:01:23 traskade jag i mål på trots 1km med håll mot slutet. Det var kul och jag måste nu bestämma mig om det ska bli några fler lopp. Och om det ska bli GöteborgsVarvet nästa år. Det är långt. Men det är ju ganska långt kvar…
Här kommer en bildkavalkad från min och Emmas lilla (2000 km och över 31 timmar i bilen) resa till Røros och Geiranger 2011.
Det är lite bättre nu igen. Men jag har inte orkat blogga något.
I morgon fyller jag 29.
Måste ju även berätta att jag och Pleb Mark nu är stolta medlemmar av Kville BC. Nu spelar vi gratis varje Lördag och Söndag mellan 12 och 15. Tror även jag har hittat en lagom nybörjarkö som jag kan köpa. Tror jag. Eventuellt. Tyvärr finns det ingen butik här i Götlaborg där man kan titta, känna och klämma. Så får chansa lite. Kan ju inte vara sämre än de vi är vana att låna på Kville Biljard i alla fall!
I vilket fall så är det mycket trevligt att ha en hobby offline. Även om jag använder min iPhone för att spara poängen och jag har börjat lära mig Objective-C för att göra en egen, ännu bättre, app tillsammans med Mark. Mycket kul det också. Och nästan lika svårt som Snooker.
Det här med nyårslöfte är ju ganska fåniga. Särskillt sådana som handlar om träning. Därför lovade jag mig själv redan innan nyår att från den 10:e så skulle jag lägga in en högre växel i min träning. Och ha hårdare krav på vad jag stoppar i mig. I 84 dagar.
Jag har tränat många år på gymmet och jag har absolut gjort bra ifrån mig. Väger ca 94 kg i stället för de 104 kg jag vägde när jag köpte gymkort för första gången. Men det är trots allt många år nu. Jag har skrivit ned i princip alla träningspass jag gjort sedan mars 2006. Och då hade jag redan tränat ett halvår innan. Och även om jag har vart nere på ca 90 kg så är det inte någon superjobb på 4-5 år. Jag har förhoppningsvis byggt något kilo nya muskler på denna tid också, men fortfarande inte mer än G+. Det är dags att öka.
Min plan är alltså 84 dagar, från den 10:e Januari till helgen efter min födelsedag, med stenhård träning samt ett försök till mer fascistiskt tänk kring mat. Eller kanske mest sakerna som inte är mat. Godis och det där. Mer protein. Lite mindre kolhydrater. Inget onödigt och i så fall bara en dag i veckan på en Lördag eller Söndag. På gymmet ska jag köra samma pass som tidigare, 4 eller 5 dagar per vecka, men försöka att stegvis öka intensiteten. Jag har även tänkt att försöka växla lite bättre bland mina övningar samt lägga in mer löpträning.
Det är dags nu. No time like the present. Floskler och självpepp. Go, go, go. Ska bara sova lite först …
Vi åkte till Freeport idag med den röda faran The PlebMobil. Jag, Emma, Panini och Mr. Mark. Panini behövde köpa ett par riktiga kängor. Jag och Emma skulle mest köra bil och sällskapa. Emma kom hem med ett par Nike-skor för 125:-, en tröja, trosor, strumpor, svett(arm)band och tillsammans lyckades vi spendera 600:- på en inredningsbutik där vi blandannat köpte Martini-glas (Appletinis!). Jag kom hem med ett par nya skosnören. Som jag fick av Mark. Tror jag ska byta på mina Star Wars Superstar II.
All in all, a good day.

Sedan jag fick reda på att Chemical Brothers skulle komma till Way Out West så har jag varit meget sugen på att gå. Började lobba för att Anders skulle komma med. Tiden gick och det verkade dock inte bli så mycket av det hela. Jag tappade lite sug. Köpte mig en iMac. Och min plan för Lördagen var att sitta och leka med den ensam hemma hela dagen. Emma skulle ju jobba… Men på Fredag-kvällen, innan jag och Emma skulle se Inception (mitt betyg: 9/10), så fick jag ett ryck. Kollade ticnet. Och för tusan. Lördagsbiljetter fanns ju kvar. Men inte ens på Lördags-morgonen kunde jag bestämma mig. Det var inte förens runt klockan 2 som jag tänkte: EFF IT! Jag kommer ångra ihjäl mig om jag inte går. Så jag köpte en biljett. Åkte till kontoret och skrev ut den. Och kom fram lagom till Anna Ternheim.
Avslutar med lite crappy bilder tagna med min iPhone 3G…







Kanske egentligen ingen rond längre. Efter besöket hos Lop i tisdags så dröjde det inte längre än till onsdag-morgonen innan vi fick svar angående Emmas MacBook. Apple täcker skadan. Redan igår fick Emma tillbaka sin dator igen. Jag fick kolla på medans min dator lagades samtidigt som vi hämtade ut Emmas. Igår. Så nu sitter vi här med våra fina igen. Emma har en helt ny skärm. Jag har ett helt nytt topcase (tangentbordsdelen inkl musplattan, musknappen osv) och datorn känns nästan som ny igen.
Så det måste sägas igen. Har du en trasig Apple-produkt (förutom iPhone då) så kolla med Lop i Göteborg AB först.
I december så upptäckte jag att min MacBook hade en spricka i skalet. The horror. Jag pratade med Apple support som lugnade mig med att denna typ av skador, på denna typ av MacBook, faller under en förlängd garanti. Så det var egentligen bara för mig att lämna in den på en auktoriserad reparationsfirma och få felet bekräftat och sedan lagat. Jag pratade då med Macforum som tyvärr hade en ganska lång väntetid. Och utöver det så verkade de inte ha något bra kösystem. Jag kunde sättas i en kö och sedan vänta på min tur. Men jag skulle själv få hålla koll. När det väl blir min tur så kan jag lämna in datorn, vänta på att de får reservdelarna och lagar den. I december så kändes detta sher drygt. Och eftersom det ändå “bara” är en kosmetisk skada så valde jag att vänta.
Här om dagen så upptäckte jag dock att skadan hade blivit större. THE HORROR! … Och som det inte vore nog så upptäckte Emma att hon hade en spricka i sin sprillans nya (från oktober) MacBook. Så jag ringde till Apple support igen. Angående Emmas spricka så visste de inte utan tyckte vi skulle ta den till ett auktoriserat reparationsverkstadställe. Jag fick även veta att min förlängda garanti gäller i tre år från köpetillfället. Vilket är 27:e maj. Close! Så jag kände att det är nu eller aldrig! Emma gick först till Macforum. Tyvärr kunde de inget säga utan de ville ta in datorn, fota skadan, skicka till Apple och vänta på svar. Om felet faller under garanti så beställer de antagligen reservdelar, väntar på dem och sedan lagar datorn. Fast först måste vi ju såklart vänta på vår tur i kön… Detta kändes drygt.
Min MacBook har vart med om mycket. Förra sommaren så råkade jag få saft i min dator. Då kom jag i kontakt med ett företag som heter LOP i Göteborg AB. Som också är Apple-auktoriserade. Jag hade nämligen samma problem då med Macforum. De hade väntetid på en vecka, sedan ett par dagar för att laga felet. Jag kan inte vara utan min arbetsdator så länge. Lop fixade det på en endaste dag. Så jag författade ett mail till dem igen. De tyckte jag skulle komma dit. Så idag så åkte jag och Emma dit som Team Crack in the Mac. De kikade snabbt på min dator och såg ett solklart fall och de fotade Emmas dator för att kolla med Apple. Men sedan behövde vi bara lämna våra uppgifter och vi kunde åka hem igen. Med våra MacBooks i våra väskor. Nu väntar vi på att de ska höra av sig. Så fort min reservdel har kommit in så får jag en tid då jag kan åka dit och så fixar de datorn medans jag väntar. Vi får se vad Apple säger om Emmas skada.
Jag gillar Macforum. Personalen är alltid trevlig. Lokalerna är fina. Men jag undrar om de inte är lite för stora? Lite för osmidiga? Kanske vill de åt undersökningsavgiften? Kanske har de bara dryga regler som de måste följa with no wiggle room? Jag vet inte. Men jag vet att jag kan helt lugnt rekommendera Lop! Snabba, personliga, trevliga och smidiga. Rond 1 vinner de solklart…
iThomas har klagat på att jag bloggar dåligt. Han fick nog mer än han ville nu …
Under resan så lyckades jag läsa ut två böcker av Chuck Palahniuk (författaren till Fight Club). Emma läste typ 5 böcker. Men anyways. Jag läste ut Snuff och på planet hem så läste jag sista sidorna i Rant. Inte de längsta böckerna. Men jag har knappt läst ut en hel bok sedan jag var i Grekland med Gazz och läste Haunted (av samma författare)… Inte helt sant. Läste ju faktiskt Lunar Park av Bret Easton Ellis emellan det. Nåväl. Alla dessa böckerna rekomenderas starkt. Och jag hoppas Rant blir en film!
Här kommer ett fint klipp från Snuff…
“Cyanide is what killed those nine hundred people in the Jonestown mass suicide on 1978. Cyanide killed the millions in Nazi concentration camps. It killed Hitler and his wife, Eva Braun. During the Cold War of the 1950s, American spies were issued eyeglasses with thick, chunky frames. If captured, they were trained to casually chew the curved earpieces, where fatal doses of cyanide were cast inside the plastic. It’s these same horn-rimmed suicide glasses, the wrangler says, that inspired the look of Buddy Holly and Elvis Costello. All those young hipsters wearing death on their nose.”
Ja. Jag ska försäka lägga upp några bilder från resan också…
Tidigare i höst så letade jag efter nya skor. Ville ha ett par övergångsskor. Inte sommarsneakers. Inte vinterkängor. S försökte dock övertala mig till ett par kängor och tyckte jag skulle köpa ett par Hanwag Peru. Som visserligen såg grymt snygga ut. Men jag tänkte att jag inte behöver så “kängiga” kängor här i Gbg där det mest regnar eller på sin höjd blaskar. Letade runt och råkade prova ett par “kängiga” kängor och blev lite kär. De va meget skönt att ha. Och hur mycket av det jag köper i vanliga fall behöver jag egentligen?! Så jag frågade runt efter ett par Hanwag Peru ändå. De snälla expediterna på Naturkompaniet sa att de hade ett par i en annan butik. I min storlek och färg. I Norrland. Så de beställde hem dem. Och jag väntade …
Medans jag väntade så hittade C ett par grymt snygga New Balance “övergångsskor”. Och till ett meget bra pris. (Inte 899 kr som de kostar nu). Och impulsig som jag är så köpte jag dem.
Igår, typ 6 veckor efter att jag hade vart inne på Naturkompaniet, så ringde de. Och nu fanns mina Hanwag Peru där. Åkte dit och kikade. Och de är snygga. Väldigt snygga. Och sköna. Väldigt sköna! … Men de är tyvärr lite mer gröna än vad internet sa att de skulle vara. Men nu har jag köpt hem dem. 30 dagars öppetköp om jag ångrar mig. Så nu måste jag fundera lite. Att köpa eller inte köpa. Eller snarare: Att lämna tebax eller att behålla.
Detta året kan domineras helt utav skotips från Ternströms…

Nu har vi bott en vecka på Sagogången 32. Emmas föräldrar och bror är här och hjälper till med lite stök. Tänkte sammanfatta första veckan med lite random bilder.














Jag har Spotify Premium. Vilket kostar mig 99 kronor i månaden men det ger mig möjlighet att spela Spotify on the go i min iPhone. Gick precis iväg till Willys för att köpa lite sopsäckar och sedan vidare till Konsum för att hämta ut vår fototapet. Startade min favorit-Spotify-playlist. Men efter en kort stund så stannade den och klagade på att någon annan spelade på samma konto. Ah. Emma sitter ju hemma och lyssnar via min nya Mac Mini också. Hm. What to do. Jag satte Spotify på Force Offline Mode. Jag har ju synkat hela min favoritplaylist i offlineläge så jag slipper streama det via 3G. Startade en låt igen. Men bara några sekunder in i låten så stannade den igen. Meh. Men då kom jag på det. Flygplansläget! Jag startade flygplansläget på telefonen vilket gör att den stänger av alla antenner och på det viset blir utan internetanslutning helt. Startade Spotify. Startade låten. And behold. Jag kunde spela helt utan avbrott.
Väl hemma så klagade Emma på att musiken hade stannat två gånger och att hon hade fått starta den igen. Men sedan gick det bra.
Jag överlistade Spotifys bara-spela-på-ett-ställe-med-ett-konto-funktion. Muhaha.
På fredag bär det av. Typ. På fredag får vi nycklarna till nya lägenheten. Då blir det flytt. På lördagen blir det ännu mer flytt. Och natten till söndag blir första natten på Sagogången 32. Spännande.
Har eventuellt lyckats speeda upp bloggen också. Eller? Känns det så?
Andreas Grega var förband till Winnerbäck när jag och E var och såg han i helgen. Hade tidigare bara hört en låt av han. Grega alltså. Har lyssnat lite mer nu på Spotify. Denna låten är sjukt bra (Spotify-länk).
Kom bara närmre.
Du ska få mitt hjärta.
Du får mina färger.
Dom får dig att skratta.I ljuset av solnedgången.
Nere vid hamnen.
Till ljudet av fågelsången.
Höll jag dig i handen.Du påminner mig om,
en ängel i himlen.
Du får mig att vända.
När jag dras med vinden.Jag ser att det är dig min älskling.
I alla faror.
Men tiden vill ha förändring.
Och drar i sär oss.Jag vet inget värre.
Än att din kärlek missta.
Du skulle haft här med.
Vi har delats i mitten.Och med salta tårar i rösten.
Tog vi ett avsked.
Vi gråta och tröstas ständigt.
Vi får ingen kärlek.När vi är tillsammans älskling,
är saker inte alls så kämpigt.
När vi är tillsammans älskade,
är saker så mycket enklare.När vi är tillsammans älskling,
är saker inte alls så jobbigt.
När vi är tillsammans älskade,
är saker så mycket enklare.