Jag har haft E i mitt liv i 10 månader nu. En månad har hon vart långt borta och om två månader kommer hon hem. Pust. Saknar min E.

Idag, tidigt idag, så åkte E, min E, iväg. Klockan är snart halv 9 så hon landar i Bangkok om ca tre och en halv timme. Efter runt 11 timmar så landar hon 8 628 kilometer bort. Helt ärligt så trodde jag inte att det skulle vara så här jobbigt. Att det skulle vara så här tomt. Det är helt öde. Måste försöka tänka på annat. Göra annat. Men idag har jag suttit helt still i soffan och bara kollat på 24. Kollat på 24 och programmerat lite. Jag måste ta tag i mig själv lite. Tror jag ska ställa mig och diska. Rent hem kanske kan ge ett rent sinne.

Bara 90 dagar kvar.